varför?!?!?!

ibland är allt verkligen bara piss o blä... vi höll på att klä på oss när allt brast. tårarna bara vällde fram. men min underbara super snälla gullunge kom o gav mig en kram o sa "mamma, vi behöver inte gå dagis idag. vi stanna hemma o kramas". han som verkligen älskar att gå på dagis, ville stanna hemma o kramas med mamma. men de känns så jäkla fel att han ska bli lidande bara för att jag inte mår bra. kroppen känns trasig o hjärtat är i bitar. har inte sovit nå i natt heller. bara gråtit. allt känns helt åt helvete. åsså blir jag arg emellan åt. varför skulle just min farmor dö? varför just nu??? hon skulle juh leva nåra år till. vi skulle juh åka dit i sommar så hon fick umgås med pojkarna, ja vi skulle även träffa farfar oxå. VARFÖR I HELVETE?!?!? de finns juh inge bra svar på de. de va typ hennes tid nu. men ändå. jag har olyssnade medelanden på mitt mobilsvar... men jag kan inte lyssna på dom. för dom är från farmor. o jag vet inte hur jag kommer reagera om jag hör dom. jag har försökt att inte tänka på att hon är borta. men de är som att verkligheten kommit ikapp mig nu. hon betydde så otroligt mycke för mig. hon behandlade mig aldrig som ett barnbarn utan som sitt eget barn. hon hjälpte mig att ta mig igenom svåra saker. spelade ingen roll vad de handla om. hon fanns alltid där. o även om jag gjort nå riktigt hemskt så blev hon aldrig arg. utan bara besviken. fast de va nästan värre än att hon blev arg. jag vill ha tillbaks min farmor. varför kunde inte jag dö istället för henne??? hon fattas mig så otroligt mycke. orkar inte skriva mera nu... fan nu har kaffet blivit kallt oxå...